Jag
älskar blommor, men min pollenallergi gör det nästan omöjligt för mig att ha
blommande växter inne. Konstgjorda sidenblommor kan jag däremot rekommendera för
allergiker. Utomhus går det lite lättare, men starkt doftande växter måste jag
undvika. Jag älskar naturen, men kan tyvärr inte vistas där alls på
våren, och
sparsamt på sommaren. Under våren 1997 hade jag för första gången sedan allergin
utbröt i mitten på 70-talet nästan inga symptom alls. Kan pollenallergi verkligen
försvinna av sig själv? Nej, det kunde den inte. För -98, så var den tillbaka som
vanligt. Pollensläppet var dock det intensivaste på många år. Under senare
år har det gått bättre, men det kräver regelbunden medicinering.
Jag gillar kläder som de flesta tjejer, men undrar ibland
vem som skall bära det som modehusen skapar.
Vi har under 1997 fått tillökning i familjen av Findus och
Maja. Två helt
underbara varelser med egen vilja och enorm envishet. Jag har alltid gillat
djur, och hade
en släthårig tax för många år sedan. Tyvärr dog hon av sjukdom endast 6 år
gammal.
Jag blev oerhört ledsen av förlusten. Efter det skulle det dröja ca 15 år innan jag
skaffade ett nytt djur. Nu blev det två stycken istället, och det har jag inte
ångrat.
Den 1 november -98 fick Maja fyra småttingar, Felix, Snobben,
Mimmi och Putte. Helt underbara små liv. En tingades direkt, (Snobben), av
en bekant, och en andra ett tag senare av Majas förra matte. Hon tog Mimmi
också när hon hämtade Putte. Så nu har vi endast lille Felix kvar, och honom behåller vi. Pappa Findus har varit jätteduktig att ta
hand om både småttingarna såväl som mamma Maja under tiden de var sex
stycken. Det var
en jobbig men ändå rolig tid, när det vimlade av kissar överallt.
Jag har stora krav på mig själv att genomföra det jag tar mig för med
bästa resultat. Jag tänker oftast igenom det mesta noggrant, och är rädd om mina
saker. Jag är väl egentligen ingen perfektionist, men jag vill att allt skall bli så
bra som möjligt. Kanske detta beror på att jag vill undvika negativ kritik från min
omgivning? Därför tar vissa saker ibland lite längre tid, men så blir det bra
också.
Jag hatar slit & släng, och sparar på det mesta. Hemma har vi inte
städdille, utan
vi plockar undan det som ligger i vägen. Det skall inte vara en
utställningslokal, utan
ett hem där man trivs, och kan röra sig i. Andreas hatar att städa, och jag tror att
han skulle kunna bo på en soptipp.
Som en rak motsats, så är jag dessutom en mycket envis och otålig person.
När jag bestämt mig för något, så vill jag att det skall hända direkt. Om jag får
vänta, så blir jag lätt irriterad/frustrerad. Än värre om det beror på någon annan
som inte kan bestämma sig. Jag har lätt för att ta tag i saker och ting, men känner
ibland lite maktlöshet, framför allt på jobbet där jag tycker att jag har för lite
handlingsfrihet. Om mitt arbete kan du läsa på annan plats.
Jag har ett stort intresse för datorer, och då inte mest av tekniken utan
vad man kan använda datorn till. Jag har alltid varit nyfiken och teknikintresset har
följt mig genom åren. Jag byggde min första dator som byggsats, det var en Sinclair
ZX80 och det var i slutet på sjuttiotalet. Det var två år före Pc:n såg dagens
ljus.
Den hade 1kB RAM och Basic-kommandona hade egna knappar på det släta
tangentbordet.
Grafik var det inte tal om, bara ren text och programmen var inte så
avancerade. En enkel
flygsimulator gick dock att få till. Program kunde lagras på en vanlig
kassettbandspelare. Tyvärr har jag den inte kvar, men det hade varit kul som ren
nostalgi.
Min andra dator blev 1981 en ny Luxor ABC 80. 16kB RAM, sparsam
grafik, bandspelare, skrivare och man kunde använda ordbehandlingsprogram, lite spel mm.
Min tredje dator blev en begagnad Luxor ABC 800. 32kB RAM,
grafik, dubbel
extern diskettstation 5¼", ordbehandling, register, lite spel mm.
Min fjärde dator blev en ny Amiga 500. Ett riktigt kraftpaket jämfört med
de tidigare. 1MB RAM, rörlig färggrafik, inbyggd 3½" diskettläsare och
ljud. Ordbehandling, kalkyl, register, ritprogram, spel mm.
Min femte dator blev en ny värsting-PC 1990. Det var en I386-25, med 8 MB
RAM, 105 MB SCSI hårddisk. Programmen var betydligt kraftfullare, och föregångare till
dagens versioner. Windows version 2, tror jag det var.
Min sjätte dator var egentligen ingen ny, utan en uppgradering 1995 till
I486-DX2/66.
Därefter har uppgraderingarna skenat. Sommaren/hösten -95, I486-DX2/75,
I486-DX4/100, AMD486-DX4/120.
Våren -96 Pentium 100, Pentium 166, våren -98 Pentium 233 MMX, hösten
-98 Pentium II 333, hösten -99 Pentium III 500, sommaren -01 Pentium III 1,0 GHz,
sommaren -02 P4 1,8 GHz, våren -03 P4 2,2 GHz, hösten -03 P4 2,4 GHz HT
och SATA diskar. Här befinner vi oss idag, och då programmen kräver mer och
mer, så
är det väl snart dags att uppgradera igen.
Att koppla ett Midiinstrument till datorn och komponera lite är väldigt
roligt. Att surfa på Internet är också roligt och intressant. Man får nya bekantskaper
och lär sig hela tiden nya saker, bland annat tränar man sin engelska.
Fotografering ligger mig också varmt om hjärtat. Det finns ju hur många
motiv som helst, men natur-, djur- och flygfoto kommer först. Digitalfoto framförallt för
bilder till Internet håller tillräckligt hög kvalitet.
Jag har ett stort intresse för Flygvapnet, och är frivilligutbildad till
Fänrik via FVRF, Flygvapen Föreningarnas
RiksFörbund. Bland annat får man fin gemenskap, god ledarskapsutbildning och övning i
att utföra kvalificerade arbetsuppgifter under ogynnsamma förhållanden och
tidspress.
Utbildningen kan i många fall omsättas till det civila livet.
Våren -98 bestämde jag mig för att plugga vidare. Jag ville lära mig mer om
nätverk, så jag började en nätverksteknikerutbildning hos Semcon AB i Lund. Kursen var
på 20 veckor, all litteratur på engelska, och ett högt tempo. Jag var ensam tjej av 18
elever. Sammanhållningen i klassen var inte vad man kunde förvänta sig, utan var och en
verkade som de körde sitt eget race. Det var synd, för det behövdes samarbete för att
nå gruppdynamiska fördelar. Istället kändes det ofta som ett konkurrensförhållande
eleverna emellan. Ungefär som om vi 18 kämpade om ett enda ledigt jobb, där det gällde
att vara den som var bäst för att få det jobbet före de andra.
Fokuseringen på certifieringsproven gick före det primära målet att lära sig hur
saker och ting fungerar och samverkar i ett nätverk. Tiden för labbar var också
minimal, och det är definitivt ett krav att ha ett eget nätverk hemma under
studietiden,
där man kan prova och experimentera fritt.
Av ekonomiska skäl hade jag bara möjlighet att tenta av två certifikat av
sju. De
kostade 1 500 kr/st. Jag hoppade över Novell och Windows 95, och koncentrerade mig på NT
4 Server. Jag var nervös inför provet, men det gick vägen, och det var en enorm
lättnad. Nästa prov som jag valde att testa på, var TCP/IP. Det kanske svåraste av dem
alla, men värdefullt att ha gjort. Jag kände ju närmare dagen för provet
kom, att det
inte skulle gå vägen. Jag gjorde testet ändå, och var snuddande nära att klara
det,
endast tre frågor från att ha klarat det. Jag var nöjd ändå, för det gick ju bättre
än jag trodde det skulle göra. Hur som helst så har jag ju testprotokollet som visar
att jag nästan nådde ända fram.
Nu återstår att hitta ett lämpligt jobb, och få praktisera sina kunskaper i
verkligheten. Nästan alla lediga tjänster innehåller texten "flerårig vana ett
krav" och/eller "programmeringskunskaper i C, C++, Pearl, osv". Så det
blir väl till att plugga vidare... Så nu sitter jag här och plöjer igenom en bok om
Microsoft Access 97, och varvar med lite Java och JavaScript.
Nya studier blev det. En ny MCSE kurs i SwIT:s regi,
och utförs av Resco i Malmö. Hittills ser det mycket
bra ut, och kvalitén är betydligt bättre än på förra kursen. That´s it.
Så var det äntligen dags. 99-11-11 skrev jag det sjätte och sista testet till MCSE och klarade
det, precis som jag hade föresatt mig när jag anmälde mig till kursen.
Kursen har varit bra trots att tempot stundtals varit högt. Kursen
avslutades med 4 veckors praktik. Jag gjorde den på Länsstyrelsen
Skånes IT-avd. i Malmö.
Ytterligare en månads kurs i mars 2000. Denna gång gick vi
igenom Windows 2000.
Sedan maj 2000 jobbar jag som nätverkstekniker, platschef och
projektledare på ett expansivt dataföretag inom dentalbranschen i
Malmö. Vi marknadsför samtliga ledande fabrikat av digitala sensorer
för digital röntgen till tandläkare. Dessutom har vi marknadens bästa
program för bildbehandling av digitala röntgenbilder. DentalEye är vår
egen produkt som i sin nya version är lättanvänt, stöder alla ledande
fabrikat av sensorer och intraorala videokameror, dvs kameror för att
visa färgbilder inifrån munnen.
www.dentaleye.com
September 2001 - en tragisk månad och början till slutet för det
företag som jag jobbat på. I början på oktober gick det i konkurs då all
världens investerare fått kalla fötter. Mjukvaruutvecklingen fortsätter i
det nystartade Dentaleye.
www.ch-design.se
Jag fortsätter i egen regi inom ungefär samma affärsområde, och
samarbetar med Dentaleye AB som fortsätter med programutveckling och
försäljning av DentalEye..
Detta var det mesta om mig, om du orkade läsa så här
långt.
Andreas har sin egen hemsida, så han
får presentera sig själv.
