Ca 25 procent av strukturen består av kompositmaterial, i de flesta fall olika typer av kolfiberkomposit. Den mesta kompositen används i vingarna där den också integreras med metalldelar. Fördelarna med kompositmaterial är att den kombinerar god hållfasthet, låg vikt och lång livslängd. Däremot är komposit fortfarande betydligt dyrare än de metaller som används. Aluminium är den vanligaste metallen och utgör ca 60 procent av flygplanskroppens vikt. Titan är den näst vanligaste metallen, men kommer ändå inte upp i mer än 6 procent.

Elektriskt styrsystem

Gripen har ett elektriskt styrsystem. Om man jämför med traditionella mekaniska styrsystem så finns en mängd fördelar. Elektriska styrsystem är lättare, både i vikt och att installera. De tål mer skador, är lättare att underhålla och testa vilket ökar säkerhet och tillförlitlighet. Elektriska styrsystem är flexibla genom att de kan ändras med ny mjukvara till de redan existerande datorerna. På så sätt ökar utvecklingspotentialen både när det gäller mindre förändringar av hur flygplanet ska uppföra sig till helt nya styrfunktioner som kan komma i framtiden.

I Gripen överför piloten sina kommandon med hjälp av elektriska impulser via styrspaken till datorer, där de bearbetas efter definierade styrlagar, till roderhydrauliken. Elektriska styrsystem måste konstrueras med stor tillförlitlighet vad gäller elförsörjning och beräkningsfunktioner. Gripens styrsystem har tre parallella system med var sin inbyggd backupfunktion. Skulle några apparater eller ledningar slås ut hittar styrsystemet självt alternativa vägar för styrsignalerna att gå fram.

Ytterligare ett fjärde reservsystem finns som gör det möjligt för piloten att avbryta uppdraget och återvända hem om flygplanet fått allvarligare skador. Detta system försörjs med kraft från flygplanets generator eller från reservbatterier.

Styrsystemet är utrustat med en manöverlastkontroll (Manoeuvering Load Limiter, MLL). Denna kontrollerar hela tiden att den manöver som piloten, genom signalerna från styrspaken, vill göra också är genomförbar. Styrsystemet vet inom vilket tredimensionellt område som flygplanet kan användas. Om piloten till exempel försöker göra en sväng som innebär en för hög G-belastning säger styrsystemet ifrån vid den gräns som innebär fara för överbelastning.

Valet av ett elektriskt styrsystem har också gjort det möjligt att göra Gripen aerodynamiskt instabil vid underljudsfart. Styrsystemet kompenserar hela tiden instabiliteten så att piloten upplever flygplanet som stabilt. Detta medför förbättrade flygprestanda och egenskaper vid samtliga farter.

Motor

Den tekniska utvecklingen inom jetmotorområdet har medfört att motorerna blivit allt mindre och lättare samtidigt som dragkraften ökat och bränsleförbrukningen minskat. Motorn i Gripen är en utveckling av General Electrics F404 och tillverkas i samarbete mellan Volvo Aero och General Electric. Den svenska benämningen är RM12. En variant av samma motor finns i amerikanska F-18. Utvecklingen till RM12 innebär förutom en dragkraftsökning bland annat en ökad tålighet för fågelkollisioner. Dragkraften är cirka 80 kN vilket i kombination med att Gripen är så lätt skapar ett ypperligt dragkrafts-/viktförhållande. Användningen av rörliga nosvingar tillsammans med ett instabilt flygplan bidrar till lägre luftmotstånd vilken möjliggör effektivare användning av dragkraften jämfört med äldre flygplan.

Datorer

Många delsystem i Gripen använder datorstöd vilket medför att ett 40-tal olika datorer används i flygplanet. Dessa kan kommunicera med varandra via databussar. Kommunikationen styrs via en central systemdator. Systemdatorn, liksom radarn och processorerna i det elektroniska presentationssystemet utnyttjar kraftfulla standardiserade datamoduler som utvecklats av Ericsson. Systemet med lätt utbytbara moduler och fler datorer ger hög flexibilitet och stora utvecklingsmöjligheter.

Kommunikationssystem

Gripen har ett kommunikationssystem som gör att flera flygplan kan kommunicera med varandra och andra delar av luftförsvaret samtidigt. Via krypterade datalänkar kan varje pilot på sin bildskärm få upp information från andra flygplan, till exempel vilken beväpning eller bränslemängd som kvarstår. Dessutom kan han se radarbilden från andra Gripen-flygplan, radarspaningsflygplan eller markradar. På så sätt ökar kunskapen om den taktiska situationen inom ett större geografiskt område. Det innebär också att en pilot kan välja att ha sin egen radar avslagen.

Förarkabinen

Reglagen är uppbyggda så att piloten under flygning ska kunna utföra nödvändiga moment och samtidigt ha vänster hand på gasreglaget och höger hand på styrspaken. Detta kallas HOTAS, Hands On Trottle And Stick. På gasreglaget finns möjlighet att manövrera radarn och på styrspaken kan piloten välja vapen och avfyra.

I förarkabinen finns tre bildskärmar och en siktlinjesindikator i Ericsson Saab Avionics presentationssystem, EP-17. Det är tre Head Down Displayer, HDD, samt en Head Up Display, HUD. Samtliga displayer är idag monokroma, men med den nya presentationsprocessorn PP12 som började installeras i delserie 2 finns möjlighet att i framtiden installera de färgskärmar som införs i delserie 3. Hela presentationssystemet kan successivt anpassas för att ge den information som piloten behöver, varken mer eller mindre. Detta för att förhindra att piloten blir överbelastad med information som han inte behöver för att fatta beslut i rätt ögonblick.

Siktlinjesindikatorn är en genomskinlig skiva i pilotens synfält som visar flygdata och siktdata så att piloten kan få information utan att behöva släppa omgivningen med blicken. Bildskärmarna visar information från flygplanets egna system, men piloten kan också välja att presentera data som tas emot via jaktlänken från andra enheter. Normalt visar vänstra bildskärmen flygdata. Mittenskärmen är en taktisk indikator som visar flygplanets position på en kartbild. På den högra visas information från olika sensorer.

På panelen finns en knappsats som innehåller de tre knappar som gör det möjligt för piloten att under själva flygningen, välja mellan jakt-, attack- eller spaningsuppdrag.

Räddningssystemet är uppbyggt kring en Martin Baker raketstol. Vid en utskjutning sprängs huven sönder, pilotens ben dras mot stolen och en krutladdning skjuter iväg hela räddningssystemet. Efter att fallskärmen utlösts separeras stol och pilot automatiskt. Räddningssystemet är dimensionerat så att piloten klarar en utskjutning även om flygplanet står på marken.

Radar

Att med en och samma radar vara effektiv mot luftmål, markmål, sjömål och avspaning av stora ytor har tidigare inte varit möjligt. Tack vare Ericssons radar PS-05/A, en puls- Dopplerradar som använder moder med hög, mellan och låg pulsrepeterfrekvens, är nu detta möjligt.

Radarn har lång räckvidd och förmåga att följa flera mål, samtidigt som den spanar av luftrummet efter nya mål. Målen kan prioriteras och presenteras så att piloten ser åt vilket håll och med vilken hastighet de rör sig. Radarn kan låsa på och följa mål på korta och långa avstånd med speciella siktesfunktioner för robotar och automatkanon. För spaningsuppdrag finns speciella moder, t ex kartritning med hög upplösning för övervakning av sjötransporter och fordonsrörelser.

PS-05/A är en mycket sostifikerad radar som är överlägsen motsvarande utrustningar i operativ drift ute i världen. Digital teknik och program/processorstyrning används i hög grad. Radarn har en avancerad signalbehandling för måldetektering och undertryckning av störningar. Vikten är totalt ca 150 kg och till volymen är den 60 % mindre än radarn till jaktviggen.

Modifieringar