Anna, en liten ljushårig flicka i 10-års åldern, som är nyfiken på allt i hennes omgivning. Det är vad denna lilla novell skall handla om.

Det är en tidig sensommarmorgon, och Anna vaknar med ett ryck. Hon drömde att hon blivit kvarglömd i familjens sommarstuga, och att den övriga familjen åkt in till stan utan henne. Det var helt tyst i huset förutom vinden som ven runt husknuten. Det märktes att hösten så sakteliga var i antågande. Anna steg upp, och endast iklädd sitt vita nattlinne med blommor på, gick hon sakta nerför trappan till köket. Det var tomt. Här brukade hennes mamma varje morgon ha frukosten färdig. Men nu fanns ingen i huset, och frukostbordet var tomt. Inte ens katten syntes till.

Anna tittade in i övriga rum, men de var lika tomma. När hon steg ut på farstubron, såg hon att bilen också var borta. Nu förstod hon att hela familjen åkt iväg utan henne. Stugan köpte de för några år sedan, då de ville ha ett ställe långt från stadens stress och buller. Den ligger vackert belägen vid en liten sjö, och med en stor bokskog runt om. På våren när bladen slår ut, så är det bedårande vackert att gå långa promenader runt sjön. Nu var bladen gulnande och en del hade redan fallet till marken.

Hon gick in igen och stängde dörren bakom sig. Många frågor snurrade i hennes huvud. Vart hade resten av familjen tagit vägen? När skulle de komma tillbaka? Saknade de inte henne? Hon gick uppför trappan till sitt rum, och började klä sig. Hon tog på sig sin gula sommarklänning och avslutade med att knyta upp håret i nacken med en rosett. De vita lackskorna stod på sin vanliga plats under stolen.

Med tårar längs kinderna gick hon åter nerför trappan till bottenvåningen. Väl nere i köket gick hon fram till kylskåpet för att ta sig en liten frukost. När hon öppnade kylskåpsdörren, så upptäckte hon att det var välfyllt med mat. Men, då har väl inte resten av familjen åkt för gott? Hon tog en bulle och ett glas mjölk. Därefter gick hon med raska steg mot ytterdörren. Gläntade lite på den, och upptäckte att nu fanns bilen där igen. Men var är mamma och pappa? Hon sprang ut på gårdsplanen, men kunde inte se dem. När hon kom fram till bilen, så såg hon att den var fullastad med en massa saker.

Anna såg sig omkring, men inga ledtrådar fanns om var hennes föräldrar kunde ha tagit vägen. Kanske hade de gått ner till bryggan vid sjön? Hon sprang nerför den slingriga stigen mot sjön. Ett par gånger snubblade hon över trädrötter som stack upp över marken. Nere vid bryggan syntes ingen till, och den lilla roddbåten låg fortfarande förtöjd vid sin vanliga plats. Däremot var det blött på bryggan, och man kunde fortfarande se spår efter blöta fötter. Spåren ledde in på den där kusliga stigen som leder in i bokskogen. Den är särskilt kuslig när det är på väg att mörkna ute. Men nu lyste ju solen, så stigen var inte lika skrämmande idag. Hon gick först sakta in i skogen och var noga med att följa stigen, men ökade strax farten.

Efter ett tag så kom hon fram till den där gläntan som gör att stigen delar sig i två olika riktningar. Den ena leder snett ner mot sjön, och är ofta lerig och svår att ta sig fram på. Den andra, som hon kallar trollstigen, leder in i den täta bokskogen, och där är många stora mossbeklädda stenar som tornar upp sig över marken. När det är svagt ljus är denna väg väldigt spännande att gå, och stenarna liknar ibland stora troll.

Anna valde trollstigen, och begav sig iväg. Efter några hundra meter kom hon fram till den där övergivna stugan, där det en gång bott en gammal gubbe. Nu var den förfallen och taket hade rasat in. Annas mamma hade sagt till henne att inte gå in i den stugan, då det var farligt. Hon stannade till och tittade in genom det trasiga fönstret. Där inne låg en massa bråte i en stor hög. I det andra fönstret på andra sidan rummet, satt hennes katt Putte. Men vad gjorde han här? Så fort Putte fick syn på Anna, så tog han ett jätteskutt rakt över högen med bråte och flög rakt ut genom fönstret där Anna stod. Hon blev så glad över att se honom igen.

Hon tog upp honom i famnen och kramade om honom. De fortsatte längs stigen tillsammans, och Putte visade med svansen att han var jätteglad att återse Anna. Svansen stod rakt upp, och den översta svanstippen svängde sakta fram och tillbaka. Stigen var i det närmaste slut, och i änden ligger en liten bastu som Annas pappa byggt. När de kom fram, så såg hon att det rök ur den lilla skorstenen på taket. Precis innan hon kom fram till bastun hörde hon ett fruktansvärt vrål. Dörren flög upp och en ut rusade en gubbe som var ganska lik pappa, men han var alldeles naken och hade lödder över hela kroppen. Efter honom kom mamma, och hon bara skrattade. Putte blev livrädd och med ett jättehopp flög han upp på taket. Mamma hade en stor vattenspann av trä i handen, och hon öste allt vattnet över gubben, så löddret rann längs benen ner på marken. Nu såg Anna att det ju var pappa. Jösses vad rädd hon blev, men förstod genast att han bara ville skoja med henne.

Mamma och pappa klädde sig och hjälpte ner Putte från taket. Han glodde surt på pappa, och tyckte inte att det var lika roligt som pappa gjorde. De följdes all åt längs trollstigen tillbaka till sommarstugan. Mamma berättade för Anna att hon somnat efter lunch, och att de var tvungna att åka till den lilla lanthandeln några kilometer bort, för att köpa kattmat till Putte. Det var därför bilen varit borta en stund. Därefter hade de tagit sig ett dopp, och en snabb bastu för att hinna tillbaka innan hon skulle vakna. Men nu hann de ju inte det. De lovade att inte lämna henne ensam igen utan att tala om vart de skulle, och hur länge de skulle vara borta.

När de kom fram till stugan hällde pappa upp lite mat till Putte, och han smaskade i sig det med god aptit, men sneglade på pappa emellanåt med en blick som inte var att leka med. Den löddergubben skulle han inte glömma i första taget.

Nu var det ganska sent, och det var dags gå och lägga sig. Mamma följde med upp på rummet och stoppade om Anna. Pappa kom efter en liten stund och sade förlåt, för att han skrämt henne. Han drog upp hennes täcke till hakan, och gav henne en godnattpuss på kinden.

Anna somnade och så var denna dags äventyr till ända.