Anna vaknade tidigt idag. Det var en vacker höstmorgon, och idag skulle hon och hennes mamma ut i skogen och plocka svamp. Mamma var i full färd med att göra i ordning frukost och massäck. Anna satte sig vid bordet och stoppade i sig så det skulle räcka länge. De skulle ju vara borta hela dagen. Pappa kunde inte följa med, för han jobbade i stan.

När de ätit färdigt, så tog de sin massäck och varsin tom korg med sig och begav sig ut i skogen. De valde stigen som går längs sjön. Solen sken, det blåste en svag svalkande vind genom Annas hår, och fåglarna kvittrade. Katten Putte följde med, men höll sig för sig själv en liten bit bakom Anna, som gick bakom sin mamma. De småpratade med varandra, och de var lite osäkra på om de skulle hitta nån svamp. Detta var första gången de var ute på svampjakt, så det var lite spännande vad de skulle hitta.

Putte var nog mer intresserad av om han skulle stöta på nån liten mus som han kunde jaga. Han kom ofta hem med möss som han hittat runt huset, och inne i huset var det absolut mustomt, det såg Putte till. Nu på hösten kom det ofta möss springande på gårdsplanen, som sökte sig till varmare platser. Ibland hände det att de lyckades smita in när ytterdörren öppnades. Putte hade lärt sig att sätta sig på vakt bredvid dörren när nån av familjen var på väg ut eller in. Så fort nån liten mus smet in genom dörren, så startade en vild jakt. Mössen hade alltid lite fördelar av att de var så små, så de kunde smita in under nåt skåp där Putte inte kunde nå dem. Men han kunde sitta i timmar och vakta på dem. Förr eller senare kom de fram, och då var jakten i full gång igen. Ganska ofta lyckades de smita ner i källaren, och ut genom den lilla ventilationsgluggen.

Mamma sade till Anna att hålla sig i närheten av henne, så de inte skulle tappa bort varandra. De vek av från stigen och in i den täta bokskogen för att söka lyckan. Mamma var den första att hitta en svamp. En stor flugsvamp. En stor röd med vita prickar. Såna är farliga sade hon till Anna, så de låter vi stå. Nästa svamp hittade Anna, det var en karljohan, det visste hon för det hade de läst om i skolan. Den var ganska stor och brun. Hon lade den i sin korg och sökte vidare.

Putte hade hoppat upp på en stor stubbe och tittade sig omkring. Mamma gick framåtlutad och koncentrerade sig på letandet. Anna hittade fler karljohansvampar och snart var korgen halvfull. Det var ingen stor korg, men hon tyckte att det var massor av svampar i den. Men nu verkade det inte finnas fler i hela skogen. Hon gick tillbaka mot stigen för att se om det fanns några på andra sidan den. Putte följde efter och ibland sprang han före. Hon hittade nästan med detsamma en till karljohan. Här finns det svampar tänkte hon. Putte drog med henne allt längre in i skogen, och snart gick det inte att se stigen längre.

Hon vände sig om, men kunde inte se mamma. Kanske var det åt andra hållet? Nu var det inte roligt längre. Anna hade totalt tappat orienteringen. Nu visste hon inte vilket håll hon kommit ifrån. Alla träd såg precis lika ut, och Putte bara satt där och stirrade på henne. Oavsett vilket håll hon började gå på, så följde han efter henne. Hon ropade efter mamma, men fick inget svar. Tårarna började rinna längs kinderna, och hon blev rädd. Helt plötsligt var Putte också försvunnen. Anna grät och var helt förtvivlad. Hon hade gått vilse.

Hon satte sig ner och stirrade på alla träd. Helt plötsligt kände hon nåt i ryggen, och hoppade upp. Det var Putte som kommit tillbaka, och nu satte nosen i ryggen på henne. Han blev lika rädd, och flög iväg upp på närmsta stubbe, där han stirrade på henne. Förbaskade flicka att skrämmas tycktes han tänka. Anna kände sig inte lika ensam nu när Putte kommit tillbaka. Men hur skulle hon hitta tillbaka till mamma? Då kom hon på en idé. Hon hade ju inte hittat tillbaka förut, utan mest gått runt runt i cirklar. Men hon kom ihåg att det kunde inte vara så himla långt från stigen ändå. Korgen var nästan full av svampar, och de kunde hon ju använda.

Hon tog en svamp och lade den på marken. Sedan gick hon en liten bit, och lade ytterligare en svamp till på marken, men inte längre, än att hon kunde se den förra svampen. Därefter gick hon så rakt hon kunde, vände sig om och såg då de föregående två svamparna. Lade ytterligare en, så att det blev en linje. Nu visste hon att hon gick rakt och inte i cirklar. När svamparna var slut, och hon ännu inte nått stigen förstod hon att det inte var rätt riktning. Hon vände och samtidigt plockade hon upp svamp efter svamp, tills hon var tillbaka där hon startat. Nu gjorde hon precis likadant igen, fast åt andra hållet. När halva korgen återstod, såg hon stigen igen. Vad glad hon blev, och Putte sprang förbi henne med stora steg. Lite längre bort på stigen kunde hon se sin mamma. Mamma, skrek hon allt vad hon orkade. Mamma vände sig om, och såg sin lilla flicka springa allt vad hon kunde emot henne.

Det var en lättnandets suck hon drog när hon åter såg sin lilla älskade flicka igen. Ingen av dem kunde väl tro att det skulle vara så lätt att bli av med varandra i skogen. Men så lite som några hundra meter kan ju göra att man bara ser träd, och då är det lätt att få panik. Och katten verkade ju inte bry sig så mycket. Men han kanske inte hade gått vilse? Tänk om djuren kunde tala.

Mamma och Anna satte sig för att fika, och prata om hur viktigt det är att hålla ihop när man är i skogen. Anna sade att hon visst höll ihop, med Putte. Hur som helst var båda glada över att åter igen ha funnit varandra. Mammas korg var bara halvfull med svamp, precis som Annas. Men mina svampar ligger på en lång rad i skogen, sade Anna.

När de fikat klart, så gick de bort tillsammans där Anna kommit ut ur skogen. Och där på en lång rad kunde man se Annas svampar. Vi går tillsammans längs svampraden tills den tar slut, och sedan vänder vi och tar svamparna med oss på vägen tillbaka igen, på så sätt hittar vi ju tillbaka hit igen, sade mamma. De gjorde så, och strax var Annas korg full igen.

Nu var det dags att dra sig hemåt. Det hade varit en händelsefull dag, med mer dramatik än Putte nånsin skulle förstå. Eller gjorde han det? Lite svårt att veta vad en katt tänker, och de ser ju lika glada ut alltid.

När de kom hem till stugan, så var båda trötta efter dagens händelser. De satte korgarna på trappan och gick båda för att vila i hängmattan.

Anna vaknade med ett ryck, när hon hörde en bil komma. Det var pappa, och hon rusade emot honom för att berätta hur hon och mamma hade slarvat bort varandra i skogen.

Hon var så trött, så hon somnade i hans armar innan hon hunnit berätta färdigt.

karljohansvamp

Länk:
Anettes svampsida