Det är en helt underbar vinterdag, och Anna är fortfarande kvar ute i den lilla stugan tillsammans med sina föräldrar. Julfirandet är i det närmaste överstökat, fast det finns lite julmat kvar och allt julpyntet hänger så vackert i julgranen. Ute är det ungefär 5 grader kallt och det har kommit ganska mycket snö. Alldeles vit och gnistrande är den till skillnad mot den som ligger i stan och är gråsvart av alla avgaser och andra luftföroreningar. Solen står lågt på himlavalvet och solstrimmor lyser genom träden och det gnistrar i snön. Pappa hade varit inne i stan och köpt lite fyrverkerier. Han tyckte egentligen inte särskilt mycket om fyrverkerier eller smällare, då han som liten hade gått fram till en smällare som han trodde slocknat, men precis när han skulle ta upp den, så small det. Han hade tur som inte blev skadad, och har allt sedan dess haft väldigt stor respekt för smällare och raketer, det kan vara farliga saker om de hanteras ovarsamt. Men nu skulle vi i alla fall ha ett eget fyrverkeri här ute i skogen vid den lilla stugan när det var dags att gå in i ett nytt millennium som det så vackert heter.

Anna tyckte det skulle bli så spännande att komma in i ett nytt årtusende. Skulle hon känna nåt speciellt? Skulle det hända nåt särskilt? Eller skulle det bli som vanligt när man kommer in i ett nytt år? Visst var det nått alldeles extra att byta från 1999 till 2000. På nåt sätt kändes det som att gå in i framtiden.

Under dagen hade hon och mamma varit ute och lekt i snön. De hade pulkan och skidorna med sig. Mamma hade pulkan kopplad runt midjan och i den satt Putte och såg så nöjd ut. Han slapp ju få snö på tassarna och de var bekvämt att bara sitta och åka med. De tog en lång runda längs stranden, upp i skogen och tillbaka längs trollstigen förbi den gamla övergivna stugan. Pappa hade skojat med henne tidigare och sagt att det nu på vintern bodde några fula troll där, så hon var lite skrajsen när de passerade.

När de kom tillbaka till stugan där hemma, så hjälptes de åt att bygga en jättestor snögubbe och en snökatt för Puttes skull. Anna sprang in och hämtade en lång röd halsduk som hon knöt fast runt halsen på snögubben. Mamma hämtade en morot som hon satte fast som näsa, och två potatisar som ögon. Anna tyckte det blev jättebra och Putte nosade nyfiket på den lilla snökatten. Det hade hunnit bli skymning och skuggorna föll allt längre. Mamma hämtade några ljus som de satte fast i snön bredvid snögubben och snökatten. När hon tände dem så lyste de upp så vackert i det dunkla ljuset.

När de stod där och begrundade sitt verk, så kom pappa. Han hade varit inne i stan och hämtat fyrverkerierna som de skulle ha senare på kvällen. De gick in tillsammans och Anna tittade i kartongen med raketer. Det fanns inga smällare, men det var för Puttes skull som de inte skulle ha några sådana. Han gillar inte när det smäller, och raketer är inte så farliga för hans öron. Dessutom är raketer vackra att titta på med alla sina färger.

De fixade lite gott att äta och dricka innan det var dags för Anna att lägga sig en stund för att orka vara uppe vid det magiska tolvslaget. Hon tog Putte med sig och gick in på sitt rum. Hon kröp ihop i sin säng och drog upp filten nästan ända upp till huvudet. Putte hoppade upp vid fotändan och kurade ihop sig som han brukar göra.

Anna sov några timmar och vaknade av ett brak. Det var Putte som hoppade upp i sängen och vidare upp i fönsterkarmen så en blomkruka ramlade ner på Anna. Hon tittade på Putte som verkade helt ovetande om varför blomman ramlat ner. Han hjälpte inte heller till att plocka upp den igen utan satt och begrundade det hela som en kung i sin fönsterkarm.

Anna gick in och satte sig framför den knastrande brasan. Mamma och pappa satt redan där och pratade med varandra och drack kaffe. Anna fick läsk och nybakade bullar.

Det gick ytterligare några timmar innan det så smått var dags att förbereda sig inför skjutandet av raketer. Pappa och Anna gick ut i snickarboden för att spika ihop en enkel ställning där de skall skjuta av raketerna ifrån. Pappa sade att det var viktigt att raketerna var väl förankrade så de inte välter när de skall iväg, men ändå kan löpa fritt så de inte blir kvar på marken, för då kan en olycka ske. De spikade ihop några gamla bräder till en trekant som skulle stå på marken, och en stående pinne därifrån rakt upp. På den pinne spikade de fast ett runt papprör som de kunde stoppa ner raketpinnen i. Därefter gick de ut på gården och ställde upp ställningen bredvid snögubben. De bytte också ut ljusen som hade slocknat mot nya. Anna fick tända dem och nu lyste de upp snön runt dem.

De gick in för att invänta tolvslaget. Mamma hade plockat fram lite nyårsgodis som de fick smaka på, samt läsk som Anna älskar. Nu var det dags att plocka fram raketerna och skjuta in det nya årtusendet. Pappa satte några bengaliska eldar i snön runt om snögubben, och de lyste i flera olika färger och sprutade gnistor. Den första raketen sköts iväg exakt klockan 24.00. Svisch, fräs, knaster, sprak och en jättesolfjäder av olikfärgade kulor spred sig på himlen. Mycket vackert tyckte Anna och klappade händer. Putte var kvar inne i huset, men man kunde se att han satt i köksfönstret och tittade ut.

Pappa sköt iväg några raketer till med samma svisch, fräs och knaster som den första. Därefter plockade han fram nåt som han satte ner i snön, tände på och sprang snabbt därifrån. Efter några sekunder fräste det till och så började det hoppa upp strakt lysande kulor högt upp i luften, samtidigt som det sprutade gnistor. Det var röda, gula, gröna och blå kulor.

Några raketer till och ett par lysande eldar som sprutar stjärnor, och sedan var det slut. Anna tyckte det var helt fantastiskt. Nu var det ett nytt årtusende. År två tusen, och inne i framtiden. Hon tänkte att då måste ju nittonhundratalet ha varit forntiden, eller i alla fall ”baktiden”. Nu gick vi in ett nytt millennium, något som ingen nu levande gjort tidigare, och inte heller kommer att göra igen. Så visst var det nåt speciellt, även om det inte känns så där påtagligt.

Anna var vid det här laget ganska trött, så hon gick och lade sig strax efter att de alla hade skålat med varandra och önskat varandra ett Gott Nytt År.

Innan hon somnade gosade hon med Putte som låg bredvid henne i sängen. Han var också nöjd för han spann högt och ljudligt.